PMS dagboken
NÄR: Fredag 17/3-17.
VAR: Hemma hos Sebbe
HUR: Blev sur på Sebbe från ingenstans och skrek. Lackade på att vi alltid sov hos honom.
MENS: Sista dagen.
P-RING: Satte in samma morgon.
slut
Så slut som det kan vara med V.
Jag är förkrossad.
trasig
Jag känner mig trasig. Jag orkar inte leva med mina föräldrar längre och jag vill inte bo kvar in det här huset.
Jag vet att jag kommer svika mamma och lämna henne i sticket men jag orkar inte längre.
Jag vet att jag kommer svika mamma och lämna henne i sticket men jag orkar inte längre.
besviken
Gång på gång känner jag hur mina vänner bortprioriterar mig. Alla utom V. Jag älskar honom så otroligt mycket. Så det gör ont.
i'd walk a thousand miles
Hur kan kärlek alltid vara så svårt?
Varför kan det inte vara lätt? Det kanske blir lätt när man är med någon som man är perfekt med. Men varför ska det alltid vara tjat som leder relationen framåt?!
Varför kan det inte vara lätt? Det kanske blir lätt när man är med någon som man är perfekt med. Men varför ska det alltid vara tjat som leder relationen framåt?!
Jag träffar fortfarande Viktor men på något sätt så får jag inte det jag behöver. Jag är alltid den som behöver mer. Jag vet inte varför jag aldrig kan nöja mig. Han är ju redan min. Men jag behöver på fler sätt. Jag behöver någon som behöver mig obeskrivligt mycket.
kärlek
Den nya Viktor och jag har gjort slut.
Jag är ledsen, men inte som efter min första Viktor. Förvirrande att alla ska heta likadant.
Jag kan bättre. Jag jobbar på min kropp. Den är viktigast för mig.
27
Jag kan åka off-pist! :)
Kroppen börjar bli snygg!
Bänkpressar 25 kg!
Tolv
Tolfe veckan på sats. 64,5 kg.
Allt hör för övrigt jävligt bra.
Träffat en ny Viktor.
Äktenskap
Jag tror mina föräldrar kommer skilja sig.
Men Sofia och jag att hittat varandra igen.
Hugg
S
Det känns som om jag nästan har förlorat min bästa vän Sofia.
Sats
Andra veckan på sats.
Vikt : 67,1 kg
Hj
Huj
förvirrad
Jag har hittat en ny Calle. Han har t.o.m träffat mamma och pappa. Synd att han har uppfattat det som ett one-night-stand. Det var inte riktigt tanken. Men det tar väl tid antar jag. Men han och jag är likadana. Men denna gång ska jag bara ta det lungt.
Tänker inte ens på C längre. Jag behöver inte honom.
vet varken upp eller ned
Jag har ingen aning om vad som händer i mitt liv. Jag har tappat kontrollen. Orken. Lusten. Jag vill inte leva såhär. Allt känns för jävligt.
Ena sekunden vill jag vara ensam för jag känner hur ögonen är svullna och rödgråtna sedan två dagar tillbaka. Jag vill bara ha tillbaka min C. Jag vill ha honom föralltid. Andra sekunden står jag inte ut med att vara ensam. För det är då tårarna börjar rinna sakta. Dom smakar salt.
Jag skulle aldrig någonsin ha sagt "Lugn, det är ju inte som om vi skulle gifta oss..". Han har tänkt på just den frasen och jag menade det inte ens. Dom här fyra månaderna har jag kännt att jag skulle kunna leva med C. Som jag sa till J igår, "han var på många sätt perfekt". Och det var han verkligen.
Men allt är som sagt över - han ska höra av sig nästa vecka. Bara för vänlighetens skull. Vi får se om han gör det. Jag vill så gärna bara att tänker på mig, att jag var viktig den här korta perioden. Att han saknar mig nu när jag inte finns där med honom.
